Det finns ett missnöje bland patienter med det bemötande de får i vården, de känner sig inte sedda eller hörda. En lösning är att vården anpassas till patientens unika förutsättningar, förförståelser och fördomar – det lär sig studenterna vid Högskolan i Borås. Här bedrivs också Sverigeunik forskning om lärande inom vården.
I höst skickar Högskolan i Borås in en ansökan om rättigheter att examinera på forskarnivå inom vård. Centralt i ansökan är bl.a. lärandefrågor och existentiella frågor i vården. Lärare och forskare vill skapa kunskap om vad sjukdom och lidande betyder för patienter och närstående.
För att göra det måste man utgå från att alla människor är sin egen livsvärld med erfarenheter, förförståelser och fördomar. Och för att kunna vårda utifrån det perspektivet måste sjuksköterskan vara öppen för patientens berättelse.
– Det här sker på ett professionellt sätt så att hon förstår hur sjukdomen påverkar patienten i sin vardag, säger Margareta Ekebergh, professor i vårdvetenskap.
Hon har arbetat som forskare och lärare vid sjuksköterskeutbildningen vid Högskolan i Borås sedan utbildningen var ny, och hon har sett att det finns en tradition i vården som objektifierar patienten.
Hon berättar att sjuksköterskor vårdar och undervisar patienter utifrån generella vårdplaner och checklistor för olika sjukdomsdiagnoser. Patienter med exempelvis en diabetesdiagnos får samma information om symptom, problem och behandling, oavsett vem människan är. Man ser lärandet, alltså patientundervisningen och patientinformationen, som något generaliserbart.
– Men sjuksköterskan måste ta reda på hur sjukdomen påverkar just den här patienten och dennes vardag. Först då kan vi verkligen hjälpa patienten och patienten kan lära sig att leva med sin sjukdom.
Mindre missnöje med vården
Genom att studenterna lär sig att vårda ur ett livsvärldsperspektiv, baserat på den senaste forskningen inom området, tror Margareta Ekebergh att det missnöje som finns nu kommer att minska.
– Det funkar inte att sjuksköterskan står och mässar eller behandlar patienten som ett barn. Genom att vi utbildar nästa generations sjuksköterskor i ett annat förhållningssätt hoppas jag att patienterna kommer att känna sig hörda och sedda.
