Idag på Världsvattendagen släpper WaterAid rapporten ”Water: At what cost? The State of the World’s Water” som visar att människor som lever i fattigdom betalar mer för sitt vatten än vad befolkningar i världens rikaste länder gör. Rapporten beskriver hur brist på rent vatten leder till att människor inte lyckas ta sig ur fattigdom, och att låginkomsttagare i världens fattigaste samhällen tvingas spendera nästa halva sin inkomst på att köpa vatten. Värst är situationen för befolkningen i Papua Nya Guinea, ett land som har drabbats hårt av extremt väder och klimatförändringar.
WaterAids analys visar att i Sverige och andra utvecklade länder lägger en låginkomsttagare ungefär 0,1 procent av sin inkomst på vatten. På Madagaskar däremot tvingas låginkomsttagare spendera så mycket som 45 procent av sin inkomst på att köpa vatten, och i Papua Nya Guinea tvingas många människor betala över 40 öre litern för sitt vatten, mer än 10 gånger mer än en genomsnittlig svensk. I Mocambique måste familjer som är beroende av att köpa vatten på svarta marknaden betala upp till hundra gånger mer än personer som är anslutna till det offentliga vattensystemet.
WaterAid Sveriges generalsekreterare Cecilia Chatterjee-Martinsen kommenterar rapporten:
Tillgång till rent vatten är en mänsklig rättighet. Rapporten visar på vikten av att varje land gör investeringar i hållbar vattenförvaltning som ger invånarna säker tillgång och rättvisa priser. Utan offentliga vatten- och avloppssystem betalar många ett högt pris för sitt vatten, säger Cecilia Chatterjee-Martinsen.
Brist på rent vatten håller människor kvar i fattigdom.
I 16 av världens länder saknar fortfarande över 40 procent av befolkningen tillgång till rent vatten, orsakat av dåliga prioriteringar, brist på investeringar, avsaknad av utbildad arbetskraft och förändrat klimat.
När människor saknar tillgång till rent vatten till ett rimligt pris tvingas de istället köpa vatten dyrt eller hämta från smutsiga floder och vattensamlingar. Detta vatten är ofta fullt av bakterier och livsfarligt att dricka. Människor som lever i fattigdom betalar alltså oerhört mycket för vatten, inte bara i rena pengar utan också i försämrad hälsa, höga medicinkostnader, missade arbetsmöjligheter, minskade inkomster och inte minst förlorade liv, säger Cecilia Chatterjee-Martinsen.
I september 2015 kom FN:s 193 medlemsstater överens om 17 globala mål för hållbar utveckling. Ett av målen slår fast att alla ska ha tillgång till rent vatten och sanitet till 2030. Målet omfattar även att till 2030 uppnå allmän och rättvis tillgång till ekonomiskt överkomligt dricksvatten för alla.
Ska målet nås är det viktigt att världens länder nu bygger ut offentliga vattenförsörjningen som säkrar rättvis tillgång till vatten, säger Cecilia Chatterjee-Martinsen.
Brist på rent vatten får fruktansvärda konsekvenser
Idag saknar över 650 miljoner människor tillgång till rent vatten, och mer än 2,3 miljarder har inte tillgång till toaletter, något som får fruktansvärda konsekvenser. Varje år dör 315 000 barn under fem års ålder av diarrésjukdomar de drabbats av på grund av brist på dessa grundläggande rättigheter, och 50 procent av all undernäring kan kopplas till kronisk diarré orsakat av brist på rent vatten och toaletter.
Utdrag ur rapporten ”Water: At what cost? The State of the World’s Water”
Papua Nya Guinea, Ekvatorialguinea och Angola är de länder i världen där lägst andel av hushållen har tillgång till rent vatten.
I Papua Nya Guinea måste en person som lever i fattigdom spendera 54 procent av sin inkomst på vatten för att komma upp i 50 liter om dagen, WHO:s rekommenderade minimumnivå. Det är 10 gånger så mycket som en genomsnittlig person i Sverige betalar för lika mycket vatten. Enligt Svensk Vatten använder en person i Sverige i genomsnitt 160 liter per dag, och en liter vatten kostar ungefär 4 öre.
Indien, Kina och Nigeria är de länder där flest antal personer saknar tillgång till rent vatten.
Kambodja, Mali, Laos och Etiopien är de länder som har gjort störst framsteg när det kommer till människors tillgång till rent vatten.
Trots att många har fått förbättrad tillgång till rent vatten de senaste 35 åren visar rapporten att stora skillnader kvarstår också inom länder, där de fattigaste människorna måste spendera störst del av sin inkomst på vatten.
