De kemiska fingeravtrycken hos luftburet sot som passerar Abisko på väg till europeiska Arktis avslöjar att fossil förbränning på kontinenten är den viktigaste källan på vintern, medan vegetationsbränder i Ryssland är viktigaste källan på sommaren. Det visar en ny svensk undersökning som i dag publiceras i den ansedda tidskriften Nature Communications.
Forskare från Stockholms universitet har använt Abisko för att bestämma från vilka källor det klimatpåverkande sotet i europeiska Arktis kommer. Under drygt ett år har man samlat in prover och med hjälp av kol-14 datering av de mikroskopiska luftpartiklarna kan man visa att källorna på vintern är mestadels kolkraftverk och trafik, medan vedeldning och framförallt bränder på ryska tundran och taigan är viktigare på sommaren.
– Luftburna sotpartiklar leder till klimatuppvärmning i landskap som är snötäckt under större delen av året, säger Patrik Winiger, doktorand vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi vid Stockholms universitet och huvudförfattare till artikeln. Sotet gör att solstrålar inte reflekteras tillbaka lika effektivt och påskyndar uppvärmning och därmed avsmältning av snö och is i Arktis.
Sammantaget finns dock uppmuntrande tecken. Att andelen sot från fossila bränslen är oväntat låg hör förstås ihop med att moderna bilmotorer blir allt bättre, och även sotutsläppen från vedeldning sjunker, med ca 2 % om året.
– Bättre kunskaper om sotets ursprung ger politikerna större möjligheter att fatta bästa möjliga beslut om klimatåtgärder, säger professor Örjan Gustafsson, medförfattare.
