Stadsplanering och logistiklösningar måste gå hand i hand. Så är ofta inte fallet i dag. Jag har sett skrämmande exempel, säger Lars Marcus, professor i stadsbyggnad på Chalmers.
Lars Marcus är arkitekt i botten men också engagerad i logistik, trafik och transportlösningar, både vad gäller människor och gods. På Logistik & Transport, 7-8 november på Svenska Mässan, talar han under rubriken “Godset − en del av staden”.
Han betonar vikten av att samordna de olika fälten: arkitektur och stadsbyggnad å ena sidan, logistik och transporter å den andra. Där har vi ett problem idag. De här frågorna lever ofta sina egna liv vid utvecklingen av nya stadsmiljöer. Han tar Frihamnsprojektet i Göteborg som ett exempel. Där har man har lagt ut färdiga spårvägslösningar som sedan skapar hinder för stadsbyggnadslösningar. I andra områden har stadsbyggnadstankar inte införlivats med trafiklösningar. Transporter av gods är ofta ännu mindre väl studerat.
En trend inom stadsutveckling är att bygga tätare och närmare.
− Men då måste man ha depåer, man måste planera för transporter. Alla de här sakerna ska ju fram. Liksom fordon av alla slag, framhåller Lars Marcus.
I dag finns logistiklösningar där man, i olika led, transporterar med allt mindre fordon och i sista ledet kanske till och med på cykel. Eller i framtiden kanske med självkörande eldrivna fordon.
− Då blir det ju än viktigare att de förstår den stadsmiljö där de ska verka. Självklart är det då en stor fördel om planeringen av stadsbyggnad och logistik kan ske parallellt, säger Lars.
− Detta behöver tänkas igenom i ett tidigt skede i stadsbyggnadsprojekten. Man måste ställa frågan: hur ska vi försörja de här butikerna, med de här lägena? Här finns mycket kvar att göra.
Grundproblemet, menar Lars Marcus, är de separerade forskningsfälten.
− Det har varit svårt att länka forskningen inom arkitektur och stadsbyggnad till logistik och trafik, konstaterar han.
− Men på sistone har det ändå börjat hända en del: dörrar öppnas för gemensamma forskningsprojekt och under utbildningarna tänker vi alltmer på varandra. Så det börjar se lite ljusare ut…
