I den åttonde utgåvan av Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv analyseras den ryska militära handlingsfriheten, försvarsutgifterna, försvarsindustrin samt den säkerhetspolitiska utvecklingen.
– Vi ser ett allt mer auktoritärt Ryssland som prioriterar försvarsatsningar, konstaterar docent Gudrun Persson, som projektlett det tvååriga arbetet med den internationellt granskade vetenskapliga rapporten. Vi kan också konstatera att Rysslands Väpnade styrkor utvecklas från att främst kunna hantera interna konflikter i det forna sovjetområdet till en organisation och struktur som kan hantera storskaliga operationer även utanför detta område. Ryssland har ett mer kraftfullt militärt tvångsmaktsverktyg är tidigare.
– Vi har ändrat ett grundläggande antagande i denna utgåva jämfört med tidigare år, konstaterar Fredrik Westerlund, säkerhetspolitisk analytiker vid FOI och en av totalt åtta experter som författat rapporten. 2013 bedömde vi den ryska militära handlingsfriheten utifrån förutsättningen att Ryssland skulle svara på ett uppkommet hot med lite tid till förberedelser. I ljuset av de senaste årens utveckling, bedömer vi de tillgängliga resurserna för militära operationer utifrån antagandet att Ryssland tar initiativet till att använda militärt våld.
Den ryska militära handlingsfriheten analyseras avseende tre övergripande uppgifter: operationer med försvarsgrensgemensam strid, fjärrstrid och strategisk avskräckning. De militära förband som Ryssland kan avdela för att lösa dessa uppgifter har fortsatt att växa – särskilt väster om Ural. Ryska militärstrategiska tänkare ägnar dessutom mycket uppmärksamhet åt en mängd icke-militära medel, det som ibland kallas hybridkrigföring.
Försvarsutgifternas andel av BNP i Ryssland har ökat från 3,6 procent år 2005 till 5,4 procent 2015. Politiskt prioriteras försvarsutgifter före andra utgiftsposter i budgeten. Samtidigt har förverkligandet av det statliga beväpningsprogrammet förbättrat den ryska försvarsindustrins utsikter att spela en viktig roll för rysk militär förmåga under de kommande tio åren.
Den säkerhetspolitiska utvecklingen fortsätter att präglas av anti-amerikanism, patriotism och ett auktoritärt politiskt system i Ryssland. – Framtida generationer ska uppfostras i patriotisk anda, och det finns ett stort antal olika ungdomsorganisationer vars syfte är att ingjuta militär-patriotiska värderingar i de unga, avslutar docent Gudrun Persson.
