Det återstår brister inom svensk ambulanssjukvård i arbetet med såväl nollvisionen som arbetsmiljö. Det visar en ny forskningsrapport om förarkompetens och trafiksäkerhet vid anställning av sommarvikarierande förare inom ambulanssjukvården.
På FLISA-konferensen i Jönköping offentliggjordes och presenterades idag (19/9) rapporten ”Ambulansföraren – efterfrågad förarkompetens och trafiksäkerhet vid anställning av sommarvikarierande förare inom ambulanssjukvården” (Lundälv, 2017). I forskningsstudien har Jörgen Lundälv, som är docent i trafikmedicin vid Umeå universitet, undersökt 56 platsannonser för sommarvikarier inom ambulanssjukvården.
I Sverige har det under flera år pågått en diskussion om kompetenskrav för utryckningsförare och goda arbetstider för ambulansförare inom ambulanssjukvården. Risker och säkerhet har alltmer kommit att uppmärksammas både efter allvarliga olyckor med utryckningsfordon men också efter de fackliga organisationernas stora engagemang för såväl arbetsmiljö, patientsäkerhet som trafiksäkerhet. Trots detta arbete och engagemang har såväl offentliga som privata ambulansarbetsgivare inte nått någon enhetlighet och tydlighet i rekryteringen av semestervikarier till ambulanssjukvården under senare år.
Forskningsstudien visar att det i praktiken saknas en nationell enighet vad gäller uttryckta kompetenskrav för ambulansförare. Rapporten visar också att det inte finns någon nationell enighet i hur man på ett tydligt sätt informerar om vilka arbetstider som gäller i platsannonserna.
Rapporten visar bland annat att:
I 17 av de 56 annonserna (30.3%) saknas uppgift om arbetstagarorganisationen och kontaktuppgifter till förtroendevalda inom arbetstagarorganisationerna.
I 52 av de 56 annonserna (92.8%) saknas beskrivningar av körvanans betydelse för ambulanstransporter och utryckningskörning.
