Iranska och turkiska säkerhetsstyrkor har upprepade gånger tvingat tillbaka människor som försökt fly Afghanistan genom att korsa gränsen till Iran och sedan Turkiet, bland annat genom att olagligt öppna eld mot män, kvinnor och barn. Det konstaterar Amnesty International i en ny rapport.
I rapporten “They don’t treat us like humans” har Amnesty vid ett flertal tillfällen, mestadels vid den iranska gränsen, dokumenterat hur säkerhetsstyrkor har skjutit direkt mot människor som klättrat över murar eller försökt krypa under staket för att ta sig över gränsen. Rapporten visar också att afghaner som lyckats ta sig in i Iran eller Turkiet rutinmässigt blivit godtyckligt frihetsberövade, utsatta för tortyr och annan illabehandling innan de olagligt tvingats tillbaka till Afghanistan.
När Amnestys utredare besökte Afghanistan och Turkiet i mars och maj 2022 genomförde de intervjuer med läkare, hjälparbetare på frivilligorganisationer och tjänstemän. I Herat City och gränsorten Islam Qala intervjuade Amnesty 74 afghaner som utsatts för pushbacks av Iran och/eller Turkiet. 48 av dem hade blivit utsatta för beskjutning när de försökt korsa ländernas gränser. Ingen av de personer som Amnesty intervjuat har fått möjlighet att registrera sig som flykting eller ansöka om asyl i någon av länderna, samtidigt som majoriteten av dem skickades tillbaka till Afghanistan vilket är i strid med folkrätt och internationell flyktingrätt. Några av de personer som Amnesty intervjuat har gjort flera försök att korsa gränsen till Iran och/eller Turkiet. Sammanlagt har Amnesty under perioden mars och maj 2022 dokumenterat 255 fall där personer olagligt tvingats tillbaka till Afghanistan.
— Ett år efter evakueringarna från Afghanistan riskerar många av de människor som lämnades kvar nu sina liv för att lämna landet. Under det senaste året har människor som har sökt sig till säkerhet via gränsen mot Iran och sedan Turkiet beskjutits och tvingats återvända. Vi har dokumenterat hur iranska säkerhetsstyrkor dödat och skadat flera dussin afghaner sedan augusti förra året, bland annat genom att upprepade gånger skjuta in i bilar fulla med människor. Turkiska gränsvakter har också använt skarp ammunition, skjutit i luften för att mota tillbaka människor och även skjutit mot dem i vissa fall, säger Marie Forestier, researcher inom flyktingars och migranters rättigheter på Amnesty International.
— Farorna tar inte slut vid gränserna. Många afghaner som vi pratat med har blivit godtyckligt frihetsberövade och suttit i förvar i Turkiet eller i Iran där de utsatts för tortyr och annan illabehandling innan de tvingats tillbaka till Afghanistan. Vi uppmanar de turkiska och iranska myndigheterna att omedelbart upphöra med pushbacks och att med tvång återsända människor till Afghanistan, samt sätta stopp för användningen av tortyr och annan illabehandling. Alla som flyr måste ha möjlighet att söka skydd. Säkerhetsstyrkorna måste också omedelbart upphöra med den olagliga användningen av skjutvapen vid gränserna. Alla som är ansvariga för dessa människorättskränkningar, inklusive dödande och tortyr, måste ställas till svars, säger Marie Forestier.
Amnesty uppmanar även det internationella samfundet att ge ekonomiskt och materiellt stöd till länder som hyser ett stort antal afghaner, inklusive Iran och Turkiet. De måste även säkerställa att denna finansiering inte bidrar till människorättskränkningar. Detta krav är avgörande eftersom EU redan har bidragit med medel till Turkiets nya gränsmur mot EU samt för byggandet av flera förvar där Amnesty dokumenterat att afghaner har hållits frihetsberövade. Andra länder måste också utöka sina möjligheter till vidarebosättning för afghaner som är i behov av internationellt skydd.
En lång och riskfylld resa
Sedan talibanerna tog makten i Afghanistan i augusti 2021 har hundratusentals afghaner flytt sitt land. Eftersom grannländerna har stängt sina gränser för personer utan resedokument har många människor inte något annat val än att hitta andra sätt att korsa gränsen. Det innebär att man försöker ta sig in i Iran genom informella gränsövergångar, till exempel genom att krypa under ett staket nära den officiella gränsen i Herat-provinsen eller genom att klättra över en två meter hög mur i Nimroz-provinsen.
De som inte omedelbart blir gripna av iranska gränsvakter reser ofta vidare till olika städer i Iran eller till den turkisk-iranska gränsen i nordvästra Iran. Såväl vid den afghansk-iranska som den turkisk-iranska gränsen utsätts afghaner för våldsamma och olagliga pushbacks.
Dödade när de försökte ta sig in i Iran
Amnesty intervjuade släktingar till sex män och en 16-årig pojke som dödades av iranska säkerhetsstyrkor när de försökte ta sig in i Iran mellan april 2021 och januari 2022. Totalt har organisationen dokumenterat 11 dödsfall som orsakats av iranska säkerhetsstyrkor, men den verkliga dödssiffran är sannolikt betydligt högre. Bristen på heltäckande procedurer för rapportering av dödsfall gör att det råder brist på offentlig statistik. Hjälparbetare och afghanska läkare som Amnesty har intervjuat berättar att de enbart under perioden augusti till december 2021 registrerat 59 dödsfall och 31 skadade.
Ghulam* berättade för Amnesty att hans 19-årige brorson sköts till döds i augusti 2021: “Han kom fram till gränsmuren, klättrade upp på den och tittade över muren. De sköt honom i huvudet, i vänstra tinningen. Han föll till marken på den afghanska sidan av gränsen.”
En del av de skjutningar som Amnesty dokumenterat skedde inne på iranskt territorium. 35-åriga Sakeena* berättade för Amnesty hur hennes 16-årige son sköts till döds när de korsat gränsen till Iran och var på väg bort från gränsområdet: “Jag hörde min son skrika efter mig. Han hade träffats av två kulor i revbenen. Jag svimmade och vet inte vad som hände efteråt (…) när jag återfått medvetande var jag tillbaka i Afghanistan. Jag befann mig i en taxi bredvid min sons döda kropp.”
Skottlossningar från turkiska säkerhetsstyrkor
Av de 35 personer som Amnesty intervjuade som försökt ta sig in i Turkiet berättade 23 personer att de de hade blivit beskjutna. En afghansk man som Amnesty intervjuade vittnade om hur han sett turkiska säkerhetsstyrkor döda tre tonårspojkar. Andra vittnen beskrev hur sex män och tre pojkar skadats av turkiska säkerhetsstyrkor. Amnesty intervjuade även två män som skottskadats vid den turkiska gränsen.
Aref*, en för detta afghansk underrättelseofficer som flydde Afghanistan efter att han hotats till livet av talibanerna, berättade hur barn skadats av turkiska säkerhetsstyrkor: “De sköt direkt mot oss, inte i luften (…) Jag såg att en kvinna och två barn skadades. Ett tvåårigt barn sköts i njuren och ett sexårigt barn sköts i handen. Jag var väldigt rädd.”
Ingen av dem som dödats eller skadats verkar ha utgjort något överhängande hot mot varken säkerhetsstyrkorna eller andra, än mindre har de utgjort ett hot om död eller allvarlig skada mot andra. Detta innebär att säkerhetsstyrkornas användning av skjutvapen var godtycklig och olaglig. I vissa fall verkar iranska säkerhetsstyrkor ha använt skjutvapen med avsikt att döda, till exempel genom att från nära håll skjuta direkt på människor.
— Allt dödande som orsakats av att tjänstemän avsiktligt och olagligen använt skjutvapen måste utredas som potentiella utomrättsliga avrättningar, säger Marie Forestier.
Det råder ett tillstånd av systemisk straffrihet med utbredda mönster av tortyr, utomrättsliga avrättningar och annat dödande i Iran. Amnesty upprepar därför sin uppmaning till FN:s människorättsråd om att inrätta en oberoende utrednings- och ansvarsmekanism för att samla in och analysera bevis för de allvarligaste brotten mot internationell rätt som begåtts i Iran. Detta ska inkludera brott som begåtts mot afghaner i samband med pushbacks.
Frihetsberövad och torterad
Nästan alla personer som Amnesty intervjuade och som kunde ta sig över gränsen till Iran och/eller Turkiet blev godtyckligt frihetsberövade. Tiden de satt frihetsberövade varierade från en dag till två och en halv månad. 23 personer som Amnesty intervjuade och som suttit i förvar i Iran behandlades på ett sätt som utgör tortyr eller annan illabehandling. 21 personer som Amnesty intervjuade beskrev liknande behandling under tiden de satt i förvar i Turkiet.
Hamid* berättade för Amnesty hur turkiska säkerhetsstyrkor misshandlade honom och hans vän under tiden de satt i förvar: “En av poliserna slog min vän med pistolkolven. Sedan tände han en cigarett och satte sig på honom som om han satt på en stol. Sedan slog han även på mina ben med pistolen.”
Flera av de personer som Amnesty intervjuade togs i förvar i Iran efter att ha skottskadats när de försökte ta sig över gränsen.
Amir* berättade om hur en kula som avfyrats av turkiska säkerhetsstyrkor skrapade mot hans huvud. Efter att han tvingats tillbaka över gränsen till Iran greps han av iranska säkerhetsstyrkor som slog honom i huvudet: ”De slog mig direkt på såret för att det skulle börja blöda igen… När jag bad vakten att inte slå mig i huvudet och visade honom såret så fortsatte han att slå mig där ändå.”
Elva personer som Amnesty intervjuade har hållits i ett av de sex förvar i Turkiet som delvis finansierats av EU.
— EU-kommissionen måste säkerställa att migrations- och asylrelaterad EU-finansiering i Turkiet inte bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter. Om EU fortsätter att finansiera förvar där afghaner sitter frihetsberövade innan de olagligt tvingas återvända riskerar de att bli medskyldiga till dessa fruktansvärda kränkningar, säger Marie Forestier.
Nekas internationellt skydd
Ingen av de personer som Amnesty intervjuade fick ansöka om skydd, varken i Iran eller i Turkiet. Intervjupersonerna berättade för Amnesty att de hade försökt berätta för myndigheterna att de skulle löpa allvarlig risk för kränkningar av sina mänskliga rättigheter om de återvände till Afghanistan. Men deras oro avfärdades av myndigheterna.
Iranska säkerhetsstyrkor transporterade personer som hållits i förvar med buss till den afghanska gränsen, medan turkiska säkerhetsstyrkor vanligtvis förde tillbaka dem till Iran via icke-officiella gränsövergångar. Tio av dem som Amnesty intervjuade och som tvingades lämna Turkiet skickades tillbaka till Afghanistan med direktflyg. I slutet av januari 2022 hade Turkiet återupptagit charterflyg till Afghanistan. I slutet av april 2022 meddelade den turkiska migrationsmyndigheten på sina webbplatser att de hade skickat tillbaka 6 805 afghanska medborgare med charterflyg.
Alla intervjupersoner som hade återvänt till Afghanistan berättade att turkiska och iranska myndigheter hade tvingat dem att återvända.
Åtta personer som hållits i förvar i Turkiet och sen tvingats återvända med charterflyg berättade att turkiska myndigheter tvingat dem att skriva under dokument som intyg att de lämnat landet frivilligt. En man berättade för Amnesty: “Jag berättade för säkerhetsstyrkorna att mitt liv var i fara i Afghanistan. De brydde sig inte. De slog mig och knuffade mig mot väggen så jag ramlade ner på marken. Två män höll om mina ben och en satt på mitt bröst. Två andra satte mina fingrar på pappret.”
Dessa uppgifter överensstämmer med Amnestys tidigare utredningar kring “frivilligt” återvändande från Turkiet.
— Den folkrättsliga principen om non-refoulement förbjuder stater att tvinga någon att återvända till ett territorium där de riskerar att bli förföljda och utsättas för andra allvarliga människorättskränkningar. Vi uppmanar de turkiska och iranska myndigheterna att följa denna skyldighet och sluta tvinga människor tillbaka till faran i Afghanistan, säger Marie Forestier.
— Det internationella samfundet måste även ordna säkra flyktvägar och evakuering för afghaner som befinner sig i riskzonen, och dela ansvaret för att ta emot afghanska flyktingar.
*Samtliga namn är pseudonymer
