Kriget i Syrien är snart inne på sitt sjätte år. 250.000 barn lever i områden i Syrien som är under belägring. Föräldrar vittnar om förfärliga förhållanden där fruktan inte bara handlar om militära attacker utan också konsekvenserna av att inte ha tillräckligt med mat, mediciner och rent vatten.

Rädda Barnens nya rapport ”Barndom under belägring” bygger på intervjuer med syriska barn och deras föräldrar. Bilden de ger av livet under belägring är ohygglig. Barn berättar om hur de lever i konstant fruktan för attacker och föräldrar beskriver hur kriget gjort deras barn tillbakadragna, aggressiva och deprimerade.

Förhållandena är horribla. Rädslan för våld är påtaglig men också rädslan för vad brist på medicin, mat och vatten kan göra på sikt. Rapporten ger en bild av det fruktansvärda lidande som människor lever under och flyr ifrån, säger Elisabeth Dahlin generalsekreterare på Rädda Barnen

I rapporten har även humanitär personal, lärare och läkare intervjuats. De vittnar om brist på medicin och mat. Lärare berättar att de försöker hålla undervisning igång i källare för att skydda barnen mot bomber. De boende vittnar om krypskyttar som skjuter mot alla som försöker lämna områdena även om man är i behov av medicinsk hjälp. Familjer lever vissa dagar på bara ett mål mat om dagen, ibland äter de löv.

Människorna som intervjuats under det gångna året vittnar om att de mest basala behoven inte kan tillgodoses:

* I alla förutom en fokusgrupp vittnar deltagarna om barn som dött på grund av brist på medicin och tillgång till sjukvård

  • I varje fokusgrupp säger deltagarna att de varit tvungna att åtminstone ta bort ett mål mat per dag

* I fyra grupper uppges att barn dött av undernäring eller matbrist relaterade anledningar

I krigets Syrien gäller inte vit flagg längre. Till och med hjälparbetare är mål i kriget. Humanitära korridorer finns inte. Trots att FN:s säkerhetsråd genomfört sex olika resolutioner sedan 2014 om tillgänglighet för humanitära insatser i belägrade områden så har antalet människor som bor i just dessa områden mer än fördubblats det senaste året. De senaste tidens försök att föra in humanitär hjälp till några av de hårdast drabbade områdena är ett steg i rätt riktning men skrapar bara på ytan av det behov som finns.

Humanitära organisationer måste få tillgång till dessa områden omedelbart. Civila, inte minst barn, måste få tillgång till mat och sjukvård som de så desperat behöver. Attackerna mot skolor och sjukhus måste få ett slut, säger Elisabeth Dahlin avslutningsvis.