21- 22 september, samlas 65 marina experter i Helsingfors för att diskutera hur man kan skapa ett ökat skydd av djur och växter i Arktis vatten.
Mötet arrangeras av Sverige och Finland och är en del av Arktiska rådets arbete för att skydda miljön och skapa en hållbar utveckling i regionen.
– Vi får höra de senaste rönen om hur klimatförändring och havsförsurning påverkar de 18 stora ekosystemen i Arktis och hur marint områdesskydd kan hjälpa till att motverka de samlade negativa effekterna på exempelvis valar, fisk och skaldjur, säger Jessica Nilsson, marinbiolog på Havs- och vattenmyndigheten (HaV).
Arktis är lika stort som hela Afrikas kontinent och bland dess cirka fyra miljoner invånare finns ett fyrtiotal ursprungsfolk, till exempel samer och inuiter. Miljön i Arktis är unik, här finns många arter som har stor betydelse globalt och flera av världens rikaste bestånd av exempelvis torsk och kräftdjur. Samtidigt finns stora ekonomiska intressen som jakt, fiske, turism, olje- och gasutvinning och sjöfart i regionen.
– Miljön i Arktis påverkas starkt negativt av klimatförändring och ökande havsförsurning. En utmaning är hur man ska kunna balansera ekonomiska och sociala behov och intressen i regionen med att skapa ett bra skydd för den känsliga marina miljön, säger Jessica Nilsson.
– Det är viktigt att skapa ett skydd som ser till helheten, att arternas behov av god livsmiljö tillgodoses så långt som möjligt, och där är nätverk av marina skyddade områden ett verktyg. Andra verktyg kan vara minskade utsläpp, reglering av fiske och minskning av skräp. Vi behöver också tänka långsiktigt. Hur kommer klimatförändringar som höjd temperatur och ökad havsförsurning att påverka den marina miljön och vilket skydd behövs om tio, tjugo år.
Arktiska rådet är ett internationellt forum för samarbete mellan regeringarna i de åtta arktiska staterna; Finland, Island, Kanada, Norge, Ryssland, Sverige, USA och Danmark (med Grönland och Färöarna som ständiga bisittare) samt representanter för sex organisationer för ursprungsbefolkningarna. Tolv länder har också observatörsstatus, bland annat Kina, Indien, Japan och ledande EU-länder. Arktiska rådet skapades av medlemsländernas miljöministrar 1996. Sverige är en aktiv medlemsnation i rådet även om vi inte har nationellt vatten inom Arktisområdet. Förvaltningen av Arktis marina ekosystem är en offentlig nytta som är grunden för en hållbar blå ekonomi. Friska ekosystem är bland annat en grund för ett hållbart fiske och en hållbar utveckling för lokalbefolkningen i Arktisländerna i sin helhet.
Inom Arktiska rådet finns sex arbetsgrupper. Havs- och vattenmyndigheten, HaV, representerar Sverige i arbetsgruppen PAME (Protection of the Arctic Marine Environment Working Group) som bland annat arbetar med frågor som rör sjöfart, föroreningar inklusive marint skräp, och marint områdesskydd.
– En viktig del i arbetet är att samla in mer kunskap om de marina miljöerna och hur organismer rör sig mellan olika havsområden. Vi behöver veta mer om vad som behöver skyddas och hur ett sådant skydd ska se ut för att kunna driva på utvecklingen, säger Jessica Nilsson, som leder den svenska delegationen i PAME.
– Därför samlar Sverige och Finland nu internationella marina experter till ett möte, bland annat amerikanen George Watters från National Oceanic and Atmospheric Administration, NOAA. Han var med och drev igenom världens största marina skyddade område, i Rosshavet i Antarktis. Området omfattar 1.5 miljoner kvadratkilometer, ett område mer än tre gånger så stort som Sveriges yta.
Andra forskare som deltar är Mark Carr från University of California Santa Kruz som specialiserat sig på nätverk av skyddade områden, biologen Tom Christiansen från Århus universitet och Leif Anderson från Göteborgs universitet, specialist på havsförsurning. Mötet i Helsingfors är det tredje av fyra om marint områdesskydd i Arktis och temat den här gången är hur man måste ta hänsyn till havsförsurning och klimatförändring när man inrättar marint områdesskydd.
– Förändringar i den marina miljön i Arktis berör oss alla. När isen smälter så får vi höjda havsvattennivåer och viktiga livsmiljöer för till exempel isbjörnar kan försvinna. Dessutom påverkas salthalten i havet, något som till exempel kan påverka djurs fortplantningsförmåga. Försurningen försämrar livsmiljön för räkor och krabbor i regionen, säger Jessica Nilsson.
Cirka 50 procent av Arktis vatten ligger inom kuststaternas nationella vatten: Kanada, Norge, Ryssland, Danmark (Grönland) och USA. Där kan länderna själva inrätta marina skyddade områden men resten av Arktis vatten ligger utanför nationell jurisdiktion, de så kallade fria haven. I dag finns inte någon internationell konvention eller organisation som har rätt att inrätta fullvärdigt områdesskydd som omfattar hela ekosystem inklusive fiskereglering inom hela Arktis marina område.
Inom FN pågår sedan några år en process med att ta fram ett internationellt juridiskt bindande regelverk för de fria haven. Ett globalt hållbarhetsmål är också att minst tio procent av världens kust- och havsområden ska vara skyddade senast 2020.
– Sverige har redan lyckats nå målet om tio procent med marina skyddade områden i nationellt vatten. Men vi arbetar också starkt för att målet ska nås även på internationellt vatten, till exempel genom den havskonferens i FN som Sverige arrangerade tillsammans med Fiji i juni i år, säger Jessica Nilsson.
– Ett viktigt steg i arbetet med att driva på den utvecklingen är också att samla och stödja och driva på forskningen så att vi vet vilka arter som bör skyddas och hur det görs på bästa sätt.
