- Kvinnliga demonstranter utsatta för frihetsberövanden, påtvingade försvinnanden och tortyr
- Kvinnor och flickor grips och frihetsberövas för “moralisk korruption”
- Enorm ökning av barnäktenskap och tvångsäktenskap
Talibanernas angrepp på kvinnors och flickors mänskliga rättigheter fördärvar deras liv. Det säger Amnesty International i en ny rapport som publiceras i dag.
Sedan talibanerna tog kontroll över landet i augusti 2021 har de kränkt kvinnors och flickors rätt till utbildning, arbete och fri rörlighet. De har skurit ned på system för skydd och stöd för dem som flyr våld i hemmet, fängslat kvinnor och flickor för mindre överträdelser av diskriminerande regler samt bidragit till en ökning av barnäktenskap och tvångsäktenskap.
Rapporten “Death in Slow Motion: Women and Girls Under Taliban Rule” visar också hur kvinnor som fredligt protesterat mot förtryckande regler har hotats, gripits, fängslats, torterats och utsatts för påtvingade försvinnanden.
– Mindre än ett år efter talibanernas maktövertagande i Afghanistan har deras diskriminerande och kränkande regler lett till att miljontals kvinnor och flickor berövats sin rätt att leva trygga, fria och meningsfulla liv, säger Anna Johansson, generalsekreterare för Amnesty International Sverige.
– Sammantaget bildar dessa regler ett förtryckande system som diskriminerar och kränker kvinnor och flickor i så gott som alla aspekter av deras liv. Allt som ingår i vardagen – om och hur de går till skolan, om och hur de arbetar, om och hur de lämnar sina hem – är strängt kontrollerat och begränsat.
– Dessa angrepp mot Afghanistans kvinnliga befolkning förvärras för varje dag som går. Det internationella samfundet måste omgående ställa krav på talibanerna att respektera och skydda kvinnors och flickors rättigheter.
Amnesty uppmanar talibanerna att genomföra omfattande politiska förändringar och åtgärder för att säkerställa kvinnors och flickors rättigheter. Regeringar och internationella organisationer, däribland FN:s medlemsländer och FN:s säkerhetsråd, måste omedelbart ta fram och implementera en robust och koordinerad strategi för att sätta press på talibanerna att genomföra dessa förändringar.
Fredliga demonstranter fängslas och torteras
Sedan maktövertagandet i Afghanistan i augusti 2021 har talibanerna de facto kontrollerat landets myndigheter. Trots inledande utfästelser om att garantera kvinnors och flickors rättigheter har talibanerna istället fört en politik som systematiskt diskriminerar och kränker deras rättigheter.
Kvinnor och flickor har reagerat med en våg av protester runt om i Afghanistan. Som svar på detta har talibanerna utsatt demonstranter för trakasserier och övergrepp, godtyckliga gripanden och fängslanden, påtvingade försvinnanden samt fysisk och psykisk tortyr.
En demonstrant som gripits och frihetsberövats under flera dagar beskrev upplevelsen så här för Amnesty: “[Talibanernas vakter] kom in i mitt rum och visade bilder på min familj. De upprepade… ‘Vi kan döda dem, allihopa, och du kommer inte att kunna göra någonting… Gråt inte, ställ inte till med en scen. Du borde ha räknat med dagar som dessa när du demonstrerade’.”
Hon beskrev också hur hon blev allvarligt misshandlad: “De låste dörren och började skrika åt mig… [en taliban] sa, ‘Din hemska kvinna… USA ger oss inga pengar på grund av er slynor’… Sen sparkade han mig. Det var så hårt att min rygg skadades. Han sparkade mig på hakan också. Jag känner fortfarande smärtan i munnen. Det gör ont när jag pratar.”
Två kvinnor uppgav att talibanerna ändrat sin strategi efter att foton på en demonstrants skador delats i sociala medier, detta för att hindra kvinnor från att visa sina skador offentligt.
En av kvinnorna sa till Amnesty: “Vi blev slagna på brösten och mellan benen. De gjorde det för att vi inte skulle kunna visa skadorna för världen. En soldat som gick bredvid mig slog mig på bröstet och sa ‘Jag kan döda dig här och nu och ingen skulle säga något’. Det här hände varje gång vi gick ut: vi utsattes för fysiska, verbala och känslomässiga kränkningar.”
Fängslade demonstranter har inte fått tillräcklig tillgång till mat, vatten, ventilation, sanitet eller sjukvård. För att släppas fria tvingades kvinnorna skriva under en överenskommelse om att de och deras familjemedlemmar aldrig skulle demonstrera igen, eller offentligt berätta om sina upplevelser i fängelset.
Godtyckliga gripanden och fängslanden, bland annat för “moralisk korruption”
Enlig fyra visselblåsare som arbetat i talibanstyrda fängsliga förvar har talibanerna gripit och fängslat allt fler kvinnor och flickor för mindre överträdelser av diskriminerande regler, som förbudet mot att visa sig offentligt utan en mahram (dvs en manlig följeslagare där bla släktskap hindrar att man kan ingå äktenskap), eller förbudet att vistas med en man som inte kvalificerat sig som en mahram. De som grips anklagas vanligtvis för “brott” som “moralisk korruption”.
En anställd på fängelset förklarade: “Ibland tar de in pojkarna och flickorna från caféet… [eller] om de ser en kvinna som inte är med en mahram, så kan hon gripas… Förut förekom den här sortens fall inte i fängelset… Antalet fall ökar varje månad.”
En universitetsstudent som fängslades 2022 uppgav för Amnesty att hon hotades och misshandlades efter att hon blev gripen och anklagad för brott mot mahram-reglerna.
Hon sa att talibanerna “började ge mig elektriska stötar… på axeln, ansiktet, nacken, överallt där de kunde… De kallade mig för prostituerad [och] slyna… Den som höll pistolen sa, ‘Jag kommer att döda dig och ingen kommer att kunna hitta din kropp’.
Visselblåsarna berättade att överlevare av könsbaserat våld, som tidigare bott på skyddade boenden eller som försökt fly övergreppen efter talibanernas maktövertagande, nu hålls i fängsligt förvar. En anställd sa: “Vissa kom in efter att själva ha gått till talibanerna och frågat ‘Var finns ert skyddade boende?’ [Talibanerna] hade inget sådant, så de placerades i fängelse.”
Dessa kvinnor och flickor har suttit isolerade, utsatts för misshandel och andra sorters tortyr, och tvingats utstå inhumana förhållanden som trångboddhet och otillräcklig tillgång till mat, vatten och värme under vintermånaderna.
Barnäktenskap och tvångsäktenskap
Enligt Amnestys utredning – som bekräftats av lokala aktivister, andra experter samt nationella och internationella organisationer som arbetar i Afghanistan – ökar andelen barnäktenskap och tvångsäktenskap i landet under talibanernas styre. Några av de viktigaste orsakerna till ökningen är den ekonomiska och humanitära krisen, bristen på utbildning och karriärmöjligheter för kvinnor och flickor, familjer som tvingar kvinnor och flickor att gifta sig med talibaner och talibaner som tvingar kvinnor och flickor att gifta sig med talibaner.
Stephanie Sinclair, chef för Too Young to Wed, en organisation som arbetar mot barnäktenskap och tvångsäktenskap, förklarar: “Du har en patriarkal regering, krig, fattigdom, torka och flickor som inte går i skola. När alla dessa faktorer kombineras vet vi att antalet barnäktenskap skjuter i höjden.”
Khorsheed, 35 år, kommer från en central provins i Afghanistan. Hon berättade för Amnesty hur den ekonomiska krisen fick henne att gifta bort sin 13-åriga dotter till en 30-årig granne i september 2021, i utbyte mot en “brudgåva” på 60 000 afghanis (omkring 6 800 kronor). Hon konstaterade att hon kände sig lättad efter sin dotters äktenskap och tillade: “Hon kommer inte att gå hungrig längre.”
Khorsheed sa att hon också överväger att gifta bort sin 10-åriga dotter, men att hon tvekar eftersom hon hoppas att den dottern ska kunna försörja familjen i framtiden. Hon förklarade: “Jag vill att hon ska studera vidare. Hon kommer att kunna läsa och skriva, prata engelska, och tjäna pengar… Jag hoppas att den här dottern kommer att bli någonting, och att hon ska hjälpa familjen. Men om de inte öppnar skolan kommer jag vara tvungen att gifta bort henne.”
Brist på tillgång till utbildning
Talibanerna fortsätter att blockera möjligheten till utbildning efter mellanstadiet för den stora merparten av landets flickor. Förhoppningen att flickor skulle kunna återvända till skolan den 23 mars 2022 blev kortlivad. Redan samma dag skickades flickorna hem av talibanerna, som menade att det berodde på ett “tekniskt problem” med deras skoluniformer. Fyra månader senare fortsätter talibanerna att förvägra flickor möjlighet till utbildning.
Fatima, en 25-årig gymnasielärare i Nangarhar-provinsen, sa till Amnesty: “Det enda de här flickorna ville ha var en framtid men nu ser de inte att de har någon framtid…”
På universitetsnivå har talibanernas trakasserier av kvinnliga studenter – liksom restriktioner rörande studenternas beteenden, klädsel och möjligheter – skapat en otrygg miljö där kvinnliga studenter systematiskt missgynnas. Många kvinnliga studenter har antingen tvingats upphöra med studierna eller själva bestämt sig för att inte skriva in sig på universitet.
Brishna, en 21-årig student vid universitetet i Kabul, sa till Amnesty: “Vakterna utanför universitetet skriker på oss och säger ‘Rätta till dina kläder, din scarf… Varför är dina fötter synliga?’… Vår prefekt kom till vår klass och sade, ‘Var försiktiga – vi kan bara skydda er när ni är inne i universitetsbyggnaden… om talibaner försöker skada er eller trakassera er kommer vi inte att kunna hindra dem’.”
Det internationella samfundet måste agera
Amnesty uppmanar det internationella samfundet att verka för att talibanernas agerande ska få konsekvenser, som riktade sanktioner eller reseförbud genom en resolution i FN:s säkerhetsråd. Dessa och andra former av påtryckningar skulle kunna hålla talibanerna ansvariga för deras kränkande behandling av kvinnor och flickor, och utan att det drabbar det afghanska folket.
– Talibanerna berövar avsiktligt miljontals kvinnor och flickor deras mänskliga rättigheter och utsätter dem för systematisk diskriminering, säger Anna Johansson.
– Om det internationella samfundet inte agerar så överger man kvinnor och flickor i Afghanistan och undergräver respekten för mänskliga rättigheter överallt.
Om utredningen
Amnestys utredare besökte Afghanistan under mars 2022. Den omfattande utredningen pågick mellan september 2021 och juni 2022 och inkluderar intervjuer med 90 afghanska kvinnor och 11 flickor, mellan 14 och 74 år gamla, bosatta i 20 av Afghanistans 34 provinser.
