Det finns många föreställningar om vem som kör vilket bilmärke, men stämmer det egentligen eller är det bara fördomar? Kan man förvänta sig att BMW-ägarens syn på medmänniskorna skiljer sig från skodaägarens? Är det lika enkelt att umgås med en citroënägare som en volvoägare? Har den som väljer en Toyota samma syn på livet som den föredrar en Audi?
I många fall bekräftas möjligen fördomar, men ibland är skillnaderna också mindre än förväntat. Då många tillverkare numera arbetar med breda sortiment riktade mot olika marknadssegment reduceras skillnaderna på märkesnivå, vilket innebär att det snarare är bilmodellerna som är de verkliga markörerna.
Som ett exempel försöker vi här bringa lite klarhet i frågan om skillnader mellan bilägare utifrån politisk orientering, ideologi och värderingar. Vi beskriver i det följande några karaktäristika för ägare av olika bilmärken, men för de minsta märkena blir baserna begränsade och resultaten ska då mer ses som en fingervisning.
Porsche till höger, Dacia till vänster
Ägare till så kallade premiummärken, som exempelvis Audi, Mercedes och BMW, positionerar sig själva klart till höger om ägare till andra relativt vanliga bilmärken, undantaget den mer sport- och lyxbilsbilsorienterade Porschen, vars innehavare är de mest högerorienterade.
BMW-ägarna är emellertid mer höger än Mercedesägarna, som i sin tur är mer höger än Audiägarna. Skillnaderna är stora i förhållande till de som inte äger bil, men även i relation till sydkoreanska och japanska märken som Hyundai, Kia, Mitsubishi, Subaru, Toyota och Nissan, vars ägare totalt sett är mer vänster än genomsnittet av befolkningen.
Ägare till Skoda, Volvo, Volkswagen har en position något till höger om genomsnittet. Inte heller ägare till franska bilar sticker ut särskilt mycket med Renault och Peugeot på en genomsnittlig nivå för befolkningen och Citroën något till höger.
Det finns emellertid ett bilmärke som utmärker sig i den här dimensionen – rumänska Dacia – vars bilägare intar en tydlig vänsterposition. Här ska sägas att basen endast är 33 intervjuer, men skillnaden mot allmänheten i stort är tillräckligt stor för att vara statistiskt signifikant.
