Brottsligheten i Sverige blir allt grövre. Många löften och stora satsningar till trots. Allt kokar ned till en politik som aldrig tagit brottsligheten på allvar och som aldrig styrt brottsbekämpningen i landet.
I en ny rapport beskrivs orsakerna till dagens situation och vägen framåt.I rapporten ”Den svenska situationen – brottsligheten, orsakerna och vägen framåt” riktar Stiftelsen Tryggare Sverige svidande kritik mot politiker, där politikernas ointresse lett till en nära på perfekt grogrund för grov brottslighet.
Rättegångsbalken är från 1948, sekretessreglerna från 1980-talet och kriminalpolitiken har länge präglats av ideal om humanism, som härrör från 1970-talet, med uppfattningen att det är samhällets fel om brott begås, inte individens. Som en konsekvens har behandling gått före straff och icke frihetsberövande påföljder före fängelse, säger Magnus Lindgren, generalsekreterare på Stiftelsen Tryggare Sverige.
I den nya rapporten beskrivs ett antal så kallade ”tipping points” som har lett fram till dagens situation. Bland dessa lyfts utformningen av miljonprogrammen där förutsättningarna för brottslighet och otrygghet byggdes in. I kombination med dålig integration, en misslyckad narkotikapolitik och framväxten av en ny typ av gängkriminalitet, har det skapats en perfekt grogrund för dagens typ av brottslighet. Men den största kritiken i rapporten är att polisen gått från en närpolis till en fjärrpolis.
Vi behöver en lokal närvaro från polisen. Polisreformen från 2015, där polisen centraliserades i syfte att komma närmare medborgarna (!), har havererat. De stora resurstillskotten har dessutom till största del använts för att ytterligare bygga centrala ledningsresurser, helt på tvärs med vad vi vet fungerar, fortsätter Magnus Lindgren.
Situationen i Sverige jämförs ofta med Danmark, där det grova skjutvapenvåldet och den organiserade brottsligheten har minskat under det senaste decenniet. Förklaringar som brukar lyftas fram är att danska politiker har varit mindre naiva, mer pragmatiska och snabbare till beslut.
Kanske går orsakerna att finna i att landet upplevt krig i modern tid och därmed vet vad ofrihet innebär. Sverige, som inte haft krig på över 200 år, är däremot i någon mån fredsskadad vilket kan ha bidragit till ett visst mått av naivitet och undfallenhet. Till detta kommer att danskarna, med sin tvåprocentspärr till Folketinget, har en tradition av minoritetsregeringar bestående av flera småpartier, som regerar med sak-till-sak överenskommelser, som normalt gäller även efter nyval. Sverige har under 50 år styrts av ett stort samhällsbärande parti, Socialdemokraterna, som under perioder haft stöd av över 50 procent av väljarna. I dansk politik har man således varit tvungen att söka pragmatiska och långsiktiga lösningar på brottsproblematiken för att besluten inte ska riskeras att rivas upp av nästa regering, medan den svenska politiken har varit mer ideologisk baserad och mindre resultatorienterad, säger Magnus Lindgren.
Det finns inte några snabba lösningar på problemet, men det finns ett antal snabba åtgärder som måste till.
Åtgärderna handlar bland annat om en tydligare ledning och styrning från regeringen samt att säkerställa att det finns en operativ polis- och åklagarorganisation på plats i kommunerna för att bygga tillit och legitimitet. Andra åtgärder handlar om den fysiska miljöns betydelse och arbetet med att bygga bort brottsligheten och bygga in tryggheten. Vidare handlar det om en utbyggd kommunal säkerhetsorganisation, inklusive en professionalisering av det brottsförebyggande arbetet och stödet till de som drabbas av brott, menar Magnus Lindgren.
