Ryska styrkor måste ställas till svars för en rad krigsbrott som begåtts i området nordväst om Kiev. Det säger Amnesty International i en ny rapport som publiceras i dag. Utredningen har genomförts på plats i Ukraina.

Rapporten ‘He’s Not Coming Back’: War Crimes in Northwest Areas of Kyiv Oblast’ bygger på dryga 80 intervjuer och omfattande granskningar av materiella bevis. Amnesty International har dokumenterat rättsstridiga luftangrepp mot Borodjanka och utomrättsliga avrättningar i andra städer och byar, inklusive Butja, Andriivka, Zdvyzhivka och Vorzel.

En delegation från Amnesty, ledd av Amnesty Internationals generalsekreterare Agnès Callamard, har de senaste dagarna besökt regionen och pratat med överlevare och familjemedlemmar, men också träffat ukrainska befälhavare och ledare.

— De ryska styrkornas attacker följer ett mönster som inkluderar både rättsstridiga angrepp och medvetet dödande av civila, säger Agnès Callamard, generalsekreterare för Amnesty International.

— Vi har träffat familjer vars medlemmar har dödats i fruktansvärda angrepp. Deras liv har för alltid förändrats på grund av den ryska invasionen. Vi står bakom deras krav på rättvisa och understryker hur viktigt det är att de ukrainska myndigheterna, den internationella brottsmålsdomstolen (ICC) och andra säkerställer att bevis som kan vara till hjälp i en framtida krigsbrottsrättegång bevaras. Det är av största vikt att alla som bär ansvar, även uppåt i befälsordningen, ställs till svars.

I Borodjanka dokumenterade Amnesty hur minst 40 civila dödats i oproportionerliga och urskillningslösa attacker. Angreppen jämnade ett helt bostadsområde med marken och gjorde att tusentals människor stod utan boende.

I Butja och flera andra städer och byar nordväst om Kiev kunde Amnesty dokumentera 22 döda personer. De flesta var uppenbara utomrättsliga avrättningar som ryska styrkor bär ansvar för.

Under de tolv dagar som utredningen pågick intervjuade Amnestys utredare boende i Butja, Borodjanka, Novyi Korohod, Andriivka, Zdvyzhivka, Vorzel, Makariv och Dmytrivka. Man besökte även flera platser där människor dödats.

Allt som allt intervjuade Amnestys utredare 45 personer som hade bevittnat eller hade förstahandskunskap om olagligt dödande av deras släktingar och grannar av ryska soldater. Man intervjuade även 39 andra personer som hade bevittnat eller hade förstahandskunskap om de luftangrepp som riktade in sig på åtta flerfamiljshus.

Olagliga luftangrepp i Borodjanka

Den 1 och 2 mars träffade en rad ryska luftangrepp mot åtta olika flerfamiljshus i Borodjanka, som ligger ungefär sex mil nordväst om Kiev. I husen bodde fler än 600 familjer.

I angreppen dödades minst 40 människor som bodde i husen. Själva husen förstördes, inklusive dussintals omgivande byggnader och hus. De flesta människor som dödades befann sig i husens källare, där de sökt skydd. Andra dödades i sina lägenheter.

På morgonen den 2 mars dödades minst 23 människor i Byggnad 359 på Tsentralna Street i en enda attack. Bland de dödade fanns fem av Vadim Zahrebelnijs släktingar: hans mamma Lydia, hans bror Volodymyr och hans fru Julia, och hennes föräldrar: Lubov och Leonid Hurbanov.

Vadim berättade för Amnesty: “Vi [Vadim och hans son] lämnade Byggnad 359 strax efter sju på morgonen. Men min mamma, min bror och hans fru och hennes föräldrar bestämde sig för att stanna i källaren eftersom de var rädda för att bli skjutna av de ryska soldaterna om de gick ut på gatan. Ungefär 20 minuter efter att vi lämnat huset blev det bombat. Allihop blev dödade tillsammans med våra grannar.”

Vasil Jarosjenko var i närheten av en av byggnaderna när den träffades. Han berättade: “Jag lämnade min lägenhet för att jobba lite i garaget medan min fru skulle hjälpa några grannar ner till källaren. När jag kom fram till garaget, ungefär 150 meter från byggnaden, hörde jag en stor explosion. Jag duckade ner bakom garaget. När jag tittade såg jag ett stort hål i byggnaden. Hela mittenpartiet av huset hade kollapsat, precis i den del där de boende hade sökt skydd i husets källare. Min fru Halina var en av de som dödades. Jag kan fortfarande se henne framför mig, vid dörren till vår lägenhet — lägenheten som var vårt hem under 40 år.”

Den 1 mars träffades sex andra byggnader i närheten i en serie luftangrepp. Minst sju personer dödades i Byggnad 371 på Tsentralna Street, däribland den 39-åriga kirurgen Vitalij Smisjuk, hans fru Tetjana och deras fyraåriga dotter Jeva.

Vitalijs mamma Ludmila berättade för Amnesty: “När situationen förvärrades blev det för farligt att flytta från en del av staden till en annan. Det var stridsvagnar på gatorna… Människor var rädda för att vara utomhus. Jag pratade med min son och sa åt honom att ta sig därifrån, men han var orolig för att gå utomhus. De tog skydd i källaren — men bomben förstörde hela mittendelen av byggnaden, där källaren låg.”

Inga permanenta ukrainska militära mål ska ha funnits i eller omkring några av byggnaderna som träffades, men det har rapporterats om att beväpnade individer som stöder de ukrainska styrkorna då och då hade skjutit mot passerande ryska militärfordon från i eller omkring några av byggnaderna. Att medvetet, direkt eller oproportionerligt, attackera civila objekt utgör krigsbrott.

Amnesty har skapat en interaktiv 360-graders representation av de omfattande skador som de ryska luftangreppen mot Borodjanka har orsakat. Du kan se den HÄR.

Utomrättsligt dödande och avrättningar i området nordväst om Kiev
I slutet av februari ockuperade ryska styrkor staden Butja, cirka 30 kilometer nordväst om Kiev. Fem män dödades av ryska styrkor i vad som var uppenbara utomrättsliga avrättningar. Detta skedde mellan den 4 och 19 mars i fem sammanhängande byggnader runt en innergård nära korsningen mellan gatorna Yablunska och Vodoprovidna.

En av offren var Jevhen Petrasjenko, en 43-årig försäljningschef och tvåbarnsfar, som sköts ihjäl i sin lägenhet den 4 mars.

Jevhens fru Tajiana berättade för Amnesty att hon befann sig i byggnadens källare medan Jevhen var kvar i deras lägenhet. Han hade gått iväg för att hjälpa en granne samtidigt som ryska soldater gick från dörr till dörr och genomförde husrannsakan. Dagen efter hittade en granne Jevhens kropp i parets lägenhet.

Ryska soldater gav senare Tatjana tillstånd att besöka parets lägenheten. Hon berättade för Amnesty att “Jevhen låg död i köket. Han hade blivit skjuten i ryggen, i närheten av lungorna och levern. Hans kropp fick ligga kvar i lägenheten till den 10 mars, då vi fick möjlighet att begrava honom i en grund grav på innergården.”

Amnestys utredare hittade två kulor och tre patronhylsor inne i lägenheten på den platsen där Jevhen dödats. Enligt Amnestys vapenutredare var det svartspetsade 7N12 pansargenomträngande 9×39 mm patroner. Dessa kan endast avfyras av speciella gevär som används av vissa ryska elitstyrkor, inklusive de styrkor som enligt uppgifter varit aktiva i Butja under den här perioden.

Militära dokument, som hittades i Butja och som Amnestys utredare analyserat, ger ytterligare indikationer på att dessa ryska styrkor varit inblandade. Dokumenten inkluderade värnplikts- och utbildningsregister som tillhörde en förare och mekaniker från VDV:s 104:e regemente, alltså ryska luftburna styrkor. Värt att notera i detta fall är att vissa VDV-enheter är utrustade med just sådana gevär som avfyrar pansargenomträngande 9×39 patroner.

Mellan den 22 och 23 mars dödades även Leonid Bodnarchuk, en 44-årig byggnadsarbetare som bodde i samma byggnad som Jevhen Petrasjenko. Boende som hade sökt skydd i byggnadens källare berättade för Amnesty att ryska soldater skjutit Leonid när han gick uppför trappan från källaren, och att de sedan kastade en granat i trapphuset. De boende hittade senare Leonids lemlästade kropp i en blodpöl i källartrappan.

Amnestys utredare hittade stora blodfläckar över flera trappsteg på trapporna som leder ner till byggnadens källare. Man hittade även brännmärken och skador på väggen i trapphuset som överensstämmer med dem efter en granatexplosion.

Amnesty har även samlat bevis och vittnesmål om utomrättsligt dödande, inklusive uppenbara utomrättsliga avrättningar. En del offer hade sina händer bundna bakom ryggen, medan andra visade tecken på tortyr.

En av dem som dödades I byn Novyi Korohod var den 46-årige byggnadsarbetaren Viktor Klokun. Hans partner, Olena Sakhno, berättade för Amnesty att några bybor tagit med henne till Viktors kropp den 6 mars. ”Hans händer var bundna bakom ryggen med en vit plastbit och han hade blivit skjuten i huvudet.”

Oleksij Sychevkijs fru Olha, 32 år, och Oleksijs pappa Olexandr, 62 år, dödades när bilkonvojen de färdades i besköts av vad de tror var ryska styrkor.

”Bilkonvojen vi färdades i bestod endast av flyende civila. Det fanns barn i nästan alla bilar. Precis när vår bil hade nått en länga med träd hörde jag skott – först enstaka skott, sen en skottlossning.”

“Skotten träffade den första bilen i konvojen vilket gjorde att hela konvojen stannade. Min familj åkte i bilen bakom det första fordonet. Minst sex eller sju skott träffade vår bil. Min pappa dödades omedelbart av en kula i huvudet. Min fru och min son träffades av metallsplitter.”

I april besökte Amnestys utredare Butja, Borodjanka och andra närliggande städer och byar. Då hade döda kroppar grävts fram, antingen ur spillrorna av kollapsade byggnader eller från de grunda gravarna som många offer tillfälligt begravts i. Amnesty konstaterade då att många familjemedlemmar till offren var missnöjda med hanteringen av deras familjers kvarlevor. Familjemedlemmarna uttryckte oro för att hanteringen av kvarlevorna var kaotisk och att informationen de fick var bristfällig. I vissa fall hade identifieringen av kropparna inte gjorts på ett korrekt sätt.

Krigsförbrytelser och rättvisa
Utomrättsliga avrättningar som begås i internationella väpnade konflikter utgör uppsåtligt dödande och därmed krigsförbrytelser. Urskillningslösa och oproportionerliga attacker utförda med brottsliga avsikter utgör också krigsförbrytelser.

Alla ansvariga för krigsförbrytelser ska ställas till svars för sina handlingar. Enligt doktrinen om befälsansvar ska överordnade, inklusive befälhavare och civila ledare som ministrar och statschefer, hållas straffrättsligt ansvariga om de haft kännedom om eller antas ha känt till krigsförbrytelser som begåtts av deras styrkor, men inte försökte stoppa dem eller straffa de ansvariga för handlingarna.

Alla rättsprocesser och mekanismer bör vara så omfattande som möjligt och säkerställa att alla som misstänks ha begått krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten, folkmord och aggressionsbrott i Ukraina, ställs inför rätta i rättvisa rättegångar utan att dödsstraff utdelas. Detta gäller alla parter i konflikten. Fokus ska ligga på upprättelse för de personer/målsägande som har utsatts för övergrepp (survivor centred approach).

Amnestys dokumentation av kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt under kriget i Ukraina kan man ta del av HÄR.