På grund av överproduktion av mode har ett växande berg av andrahandskläder skapats. Amanda Curtis, doktorand vid Textilhögskolan i Borås, visar i sin avhandling på samverkansmetoder som kan reducera det.
– Det produceras för mycket av allt, och det går för snabbt. Överproduktionen är dålig för både människor och miljö, konstaterar Amanda Curtis.
Hon har valt att tackla problemet på ett lokalt och småskaligt sätt som involverar människor där de bor. I korthet kan en säga att det handlar om att låta människor träffas fysiskt och tillsammans omdesigna begagnade kläder som annars hade kastats på soptippen eller bränts. Arbetet baserades på två premisser: alla kan vara designers och återbruk är en hållbar metod att hantera avfallsproblem.
Installationer världen över
Amanda Curtis organiserade i sina doktorandstudier installationer som innehöll utställningar och workshops på flera ställen världen över: i Moçambique, Mexiko, Sverige och Singapore. Deltagarnas aktiviteter och respons på att redesigna andrahandskläder studerades och analyserades. Åldern på deltagarna var mellan 7 och 75 år.
– Resultaten visar att människor var intresserade av, och välvilligt inställda till att delta i de föreslagna aktiviteterna. De valde att vara med och hitta sin egen roll i processen att återanvända och redesigna material som de innan ansett oanvändbara.
En annan intressant observation som Amanda Curtis lyfter fram är att det är viktigt att människor kommer tillsammans rent fysiskt om det verkligen ska hända något.
– När folk träffas, pratar och jobbar ihop – då händer det saker! Men de behöver triggas för att komma igång.
Intresse finns för omdesign
Hennes avhandling visar att det finns material, kapacitet och intresse för omdesign som ett sätt att minska berget av andrahandskläder. Utbyte av kunskaper och lärande är viktigt, poängterar Amanda Curtis.
– Det handlar om att ta många små steg. Sker omdesign på tillräckligt många platser så kommer saker att hända. Folk börjar omvärdera plaggens värde och ser förhoppningsvis att behovet av nyinköp minskar.
Hur ser din framtidsvision ut inom området?
– Jag hoppas att det kommer att skapas fler fysiska platser för omdesign, gärna i skolan. Det är bra om tänket kommer in i undervisningen på ett tidigt stadium. Jag vill att det ska finnas plats för experiment och nytänkande!
Vad är det som driver dig?
– Det är ett roligt område! Jag vill också minska slöseriet. Jag tycker det är viktigt att använda kläders fulla potential. Det har också gett mig oerhört mycket att få möta människor från andra kulturer.
Titel på avhandlingen: Redesigning together: Relearning roles and the value of material in the overproduction of fashion
