Världen

UNDP: Rekryteringen av unga till våldsbejakande extremistgrupper i Afrika

– Fattigdom och marginalisering, understött av bristfällig samhällsstyrning, är primära faktorer som driver unga afrikaner in i våldsbejakande extremism, detta enligt den nya omfattande studien av FN:s utvecklingsprogram (UNDP) – den första i sitt slag.

Baserat på intervjuer med 495 frivilliga rekryter till extremistgrupper som Al-Shabaab och Boko Haram, visar den nya studien också att det ofta är statligt våld eller maktmissbruk som är brytpunkten för beslutet om att ansluta sig till våldsbejakande extremistgrupper.

Journey to Extremism in Africa: Drivers, Incentives and the Tipping Point for Recruitment presenterar resultat från UNDP Afrikas tvååriga studie om rekryteringsprocessen till de mest etablerade extremistgrupperna i Afrika.

Studien åskådliggör bilden av en frustrerad individ, vars liv präglats av marginalisering och utanförskap, med start i barndomen. En tillvaro av få ekonomiska förutsättningar eller möjligheter till meningsfullt deltagande som kan främja förändring, samt låg tilltro gentemot staten att leverera välfärdstjänster eller respektera mänskliga rättigheter. De individer som uppgett att de bevittnat eller upplevt maktmissbruk av staten är, enligt studien, mer benägna att ansluta sig till extremistgrupper.

”Den här studien sänder ett meddelande till hela regionen; Afrikas sårbarhet för våldsbejakande extremism ökar,” säger UNDP Afrika Director Abdoulaye Mar Dieye under presentationen av rapporten på FN:s högkvarter i New York.

“Gränsområden och marginaliserade regioner förblir isolerade och står utanför samhällets tjänster. Den institutionella kapaciteten i sårbara områden brottas med att tillgodose invånarnas behov och efterfrågan. Mer än hälften av befolkningen lever under fattigdomsgränsen och arbetslösheten bland unga är hög. Att leverera samhällstjänster, stärka institutioner, skapa vägar till ekonomisk tillväxt – är alla frågor som handlar om utveckling. Det finns ett brådskande behov av att stärka utvecklingsperspektivet på rådande säkerhetsutmaningar,” fortsätter Dieye.

Studien urskiljer de förhållanden och faktorer som kan påverka dynamiken av rekryteringsprocessen och orsakerna till att vissa individer närmar sig extremism samtidigt som majoriteten inte gör det.

FAKTORER SOM PÅVERKAR

Deltagarna i studien tillfrågades om familjeförhållanden, inklusive barndom och utbildning; religiösa ideologier; ekonomiska faktorer; stat och medborgarskap; och slutligen brytpunkten för att ansluta sig till en våldsbejakande extremistgrupp.

Baserat på svaren på dessa frågor fastställer studien att:

  • Majoriteten av de tillfrågade rekryterna kom från gränsområden och marginaliserade regioner som i generationer präglats av utanförskap, samt vittnar om en uppväxt där föräldrarna varit frånvarande till stor del.
  • De flesta rekryterna uttrycker frustration över sin ekonomiska situation, med akut behov av en anställning vid tiden då de anslöt sig till en extremistgrupp. Rekryterna uttryckte även en akut känsla av missnöje gentemot regeringen: 83 procent menar att regeringen endast ser till intressen av ett fåtal och över 75 procent finner ingen tillit till politiker eller den statliga säkerhetsapparaten.
  • Rekryteringen i Afrika förekommer främst på lokal, person-till-person nivå, snarare än online, vilket är fallet i andra regioner.
  • Omkring 80 procent av de intervjuade rekryterna anslöt sig till en våldsbejakande extremistgrupp inom ett år från då att de introducerats för gruppen, närmare häften anslöt sig inom loppet av en månad.
  • Majoriteten av de intervjuade som lämnade extremistgruppen eller sökte amnesti gjorde det efter att ha förlorat förtroende för ideologin, ledarskapet eller handlingarna som utfördes av gruppen.

REGERINGENS AGERANDE SOM BRYTPUNKT

En av studiens mest slående resultat; 71 procent av de intervjuade rekryterna uppgav att det var regeringens agerade som på ett eller annat sätt var ”brytpunkten” och en utlösande faktor i beslutet att ansluta sig till en våldsbejakande extremistgrupp.

Den mest förekommande handlingen av regeringen som nämndes var att en familjevän eller vän dödats eller fängslats.

UTBILDNING SOM MOTSTÅNDSKRAFT

Studien belyser även den nyanserade rollen av religion som motiv för extremism.

Data från studien visar, i kontrast till det narrativ som ofta framhålls, att de som ansluter sig till en våldsbejakande extremistgrupp tenderar att ha lägre nivåer av religiös eller formell utbildning samt en lägre förståelse för betydelsen av religiösa texter.

Trots att mer än hälften av de tillfrågade uppgav religion som en anledning till att de anslutit sig till extremistgrupper, så sa 57 procent av dessa att de hade låg eller ingen förståelse av religiösa texter, eller att de inte läste religiösa texter alls.

Studien visar att religiös utbildning tenderade att minska sannolikheten bland de intervjuade att ansluta sig med hela 32 procent. Rapporten framhäver att förståelse för religion kan stärka motståndskraften gentemot våldbejakande extremistgrupper.

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER, RÄTTSTAT OCH LOKALA INSATSER

Studien uppmanar regeringarna att ompröva militariserade svar på extremism för att i högre grad garantera rättsstatens principer och de mänskliga rättigheterna.

Rapportens nyckelrekommendationer är att satsa på åtgärder på lokal nivå, stöd till samhällsledda initiativ som syftar till social sammanhållning, och att stärka rösterna hos de lokala religiösa ledarna som förespråkar tolerans och gemenskap. Studien framhäver också att dessa initiativ måste ledas varsamt av lokala aktörer med hög tilltro hos befolkningen.

“Lokala röster med hög tilltro är också avgörande för att minska känslan av marginalisering, som istället kan leda till ökad risk för rekrytering,” säger Dieye.

Pierre Jönsson Ågren
pierre@borasnyheter.se

Har du bilder? Ladda upp här!